sysselsatt honom, och isynnerhet ville han verkställa förbättringen af kyrko-väsendet med en skyndsamhet, hvarifrån den bekanta Erasmus sökte att afråda honom. Han försummade likväl icke något som kunde utvidga hans politiska makt, och erhöll af Kejsaren rättigheten att gifva investituren af Hertigdömet Holstein, hvilken Biskopen af Lybeck förut hade gifvit. Det är sannolikt att han äfven sökte sin Svågers bistånd i den tvist han hade med Hansestäderna, men Carls egna krig tilläto honom icke att understödja andra, och Christjern hade gjort sig obehaglig genom den tillgifvenhet han röjde för Lutheranismen. Äfven efter sin hemkomst visade han samma overksamhet, i anseende till ställningen i Sverige. Några Riddersmän, som besättningen i Stockholm skickat till Köpenhamn att klaga öfver Biskop Slaghök, blefvo i hemlighet mördade, och då Slaghök sjelf,
