Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 98 —

korrt derefter, kom till Dannemark, blef han begåfvad med Lunds Ärkestift, hvars förre innehafvare måste afträda det. Gustaf Trolle, som, jemte Biskop Beldenack, var med i sällskapet, blef icke så väl emottagen, och Christjern förebrådde honom, att han flytt ifrån det enda land der han genom sitt embete och sina förbindelser kunde vara honom nyttig.

Christjern var likväl ännu icke fullkomligt försonad med Rom, för den djerfhet han begått, att i Stockholmska blodbadet uppoffra tvenne Biskopar. Han hade väl genast affärdat ett sändebud att urskullda detta steg hos den helige Fadren, men en Svensk andelig[1]

  1. Johan Magnusson ifrån Linköpings stift, der han redan 1506 blifvit Kanik, ehuru han då blott var aderton år. Han nyttjades af Sten Sture den Yngre som Minister i Rom, och begaf sig efter Riksföreståndarens död till Brindisi i Calabrien, der han förestod ett offenteligt Läroembete.