efter det är så ni tackar mig, skall jag minnas läxan till en annan gång.
— Jag har orätt, förlåt mig.
— Gott, gå nu snällt tillbaka till er plats, och framför allt spela icke svartsjuk längre.
Hon kysste mig på nytt, och jag gick.
I korridoren mötte jag greven, som kom tillbaka.
Jag återvände till min plats.
När allt kom omkring, var herr de G:s närvaro i Marguerites loge den enklaste sak i världen. Han hade varit hennes älskare, han kom med en logebiljett till henne, han gjorde henne sällskap på teatern, allt detta var mycket naturligt, och i och med detsamma jag tog till älskarinna en sådan kvinna som Marguerite, måste jag också finna mig i hennes vanor.
Jag var icke desto mindre mycket olycklig under återstoden av aftonen, och det var med djup nedslagenhet jag avlägsnade mig efter att ha sett Prudence, greven och Marguerite stiga upp i vagnen, som väntade utanför porten.
Och likväl var jag en kvart senare hos Prudence. Hon hade nyss kommit hem.
13.
— Ni har kommit nästan lika fort som vi, sade Prudence.
— Ja, svarade jag mekaniskt. Var är Marguerite?
— Hemma hos sig.
— Alldeles ensam?
— Med herr de G…
Jag gick med stora steg av och an i salongen.
— Nå, vad felas er?
— Tror ni, att jag finner det trevligt att vänta här, tills herr de G… gått ifrån Marguerite?
— Nu är ni oresonlig. Förstår ni då icke, att Marguerite icke kan köra greven på porten. Herr
