kvinnas fåfänga, när man överger henne två dagar efter det man blivit hennes älskare, vad man nu än må uppge för skäl för denna brytning. Jag känner Marguerite, hon skulle förr dö än svara er.
— Vad skall jag göra då?
— Ingenting. Hon skall glömma er, ni skall glömma henne, och ni ska inte ha någonting att förebrå varandra.
— Men om jag skrev till henne och bad om förlåtelse?
— Akta er väl för det, hon skulle förlåta er.
Jag höll på att falla Prudence om halsen.
En kvart senare var jag hemma och skrev till Marguerite:
”Någon som ångrar ett brev, som han skrev i går, som skall resa i morgon, om ni icke förlåter honom, skulle vilja veta, vid vilken tid han kan få nedlägga sin ånger för edra fötter.
När kan han finna er ensam? Ty ni vet, att en bikt bör avläggas utan vittnen.”
Jag förseglade denna min prosamadrigal och skickade av den med Joseph, som lämnade brevet åt Marguerite själv. Hon sade, att hon skulle lämna svar senare,
Jag gick endast ut ett ögonblick för att äta middag, och klockan elva på kvällen hade jag icke ännu fått något svar.
Jag beslöt då att icke pinas längre utan resa nästa dag.
Och i följd av detta beslut, övertygad om, att jag icke skulle somna, ifall jag lade mig, började jag packa mina kappsäckar.
15.
I nära en timme hade Joseph och jag hållit på att göra i ordning till min avresa, då det häftigt ringde på dörren.
