— Nå, min vän, ni skulle älska mig litet mindre eller förstå mig litet bättre. Ert brev gjorde mig mycket ledsen. Om jag varit fri, skulle jag för det första icke tagit emot greven i förrgår, eller om jag tagit emot honom, skulle jag kommit och bett er om den förlåtelse, varom ni nyss bad mig, och jag skulle för framtiden icke ha någon annan älskare än er. Jag trodde ett ögonblick, att jag skulle kunna giva mig själv denna lycka under sex månader; ni ville det inte, ni envisades att få veta, av vilka medel jag ämnade begagna mig — ack, min Gud, de voro lätta nog att gissa. Det var ett större offer, än ni tror, jag gjorde genom att använda dem. Jag skulle kunnat säga er: jag behöver tjugu tusen francs; ni var förälskad i mig, och ni skulle skaffat dem, med risk att längre fram förebrå mig det. Jag föredrog att icke vara er något skyldig, men ni uppfattade icke denna min finkänslighet, ty det var en sådan. När sådana som vi ännu ha en smula hjärta kvar, ge vi åt ord och ting en utsträckning och tillämpning, som äro okända för andra kvinnor; jag säger därför än en gång, att från Marguerite Gautiers sida var den utväg, hon hittade på för att betala sina skulder, utan att be er om pengarna därtill, en finkänslighet, varav ni borde dragit fördel utan att säga något. Om ni först lärt känna mig i dag, skulle ni varit mer än lycklig över vad jag lovat er, och ni skulle inte fråga mig, vad jag gjorde i förrgår. Vi äro stundom tvungna att köpa en tillfredsställelse för vår själ på bekostnad av vår kropp, och vi lida dubbelt, då vi efteråt gå miste om denna tillfredsställelse.
Jag hörde på och betraktade Marguerite med beundran. När jag tänkte på, att denna tjusande varelse, vars fötter jag fordom åtrått att kyssa, nu samtyckte att ge mig en plats i sina tankar, lät mig spela en roll i sitt liv, och att jag ändå icke var nöjd med, vad hon gav mig, frågade jag mig
