på denna försäljning skall jag skaffa mig två tusen livres om året. Vi skola hyra en liten trevlig våning, där vi kunna bo båda två. Om somrarna skola vi flytta på landet, inte i en villa som den här, utan i en liten stuga tillräcklig för två personer. Du är oberoende, jag är fri, vi äro unga, för Guds skull, Armand, stöt mig inte tillbaka ner i det liv, som jag fordom var tvungen att föra.
Jag kunde icke svara, tårar av tacksamhet och kärlek fyllde mina ögon, och jag kastade mig i Marguerites armar.
— Jag ville arrangera alltsammans, återtog hon, utan att säga något till dig, betala alla mina skulder och göra i ordning min nya bostad. I oktober skulle vi ha återvänt till Paris, och allt skulle ha blivit sagt, men eftersom Prudence redan berättat dig alltihop, måste du samtycka förut, i stället för att samtycka efteråt. Älskar du mig tillräckligt för det?
Det var omöjligt att motstå så mycken kärlek. Jag kysste Marguerites händer med överströmmande värme och sade:
— Jag skall göra allt, vad du vill
Vad hon beslutat blev alltså överenskommet.
Då blev hon uppsluppet glad — hon dansade, hon sjöng, hon fröjdade sig i andanom åt enkelheten i sin nya bostad och frågade mig till råds om, var den skulle ligga, och hur den skulle inrättas.
Jag såg henne lycklig och stolt över detta beslut, som tycktes skola göra vår förening fullständig.
Också ville jag icke stå i skuld till henne.
På ett ögonblick avgjorde jag över mitt liv. Jag fastställde placerandet av min förmögenhet och överflyttade på Marguerite den årsränta, jag fått efter min mor, och som tycktes mig mycket otillräcklig för att belöna det offer, jag tog emot.
Det återstod mig den pension av fem tusen francs,
