— Tillåt mig säga er, min far, att de som gett er sådana upplysningar om mig varit illa underrättade. Jag är fröken Gautiers älskare, jag lever tillsammans med henne, det är den enklaste sak i världen. Jag ger inte fröken Gautier det namn jag fått av er, jag slösar inte på henne bort mer än vad mina tillgångar tillåta mig, jag har inte gjort några skulder, med ett ord, jag befinner mig icke på något sätt i en ställning, som kan tillåta en far att säga sin son, vad ni nyss sagt mig.
— En far har alltid rättighet att avlägsna sin son från de dåliga vägar, på vilka han ser honom färdig att ge sig in. Ni har ännu inte gjort något illa, men ni kommer att göra det.
— Min far!
— Min herr son, jag känner livet bättre än ni. Det finns inga fullständigt rena känslor annat än hos fullständigt kyska kvinnor. Varje Manon kan göra en Des Grieux, och det är nu andra tider och andra seder. Det skulle vara onödigt, att världen bleve äldre, om den inte rättade sina fel. Ni måste lämna er älskarinna.
— Jag är ledsen att nödgas vara er olydig, min far, men det är omöjligt.
— Jag skall tvinga er.
— Olyckligtvis, min far, finns det inte längre någon Saint-Margueriteö, dit man skickar kurtisaner, och om det också funnes, skulle jag följa fröken Gautier dit, ifall ni utverkade, att hon bleve ditsänd. Vad vill ni? Jag har kanske orätt, men jag kan icke vara lycklig på andra villkor, än att jag förblir denna kvinnas älskare.
— Seså, Armand, öppna ögonen och känn igen er far, som alltid älskat er, och som endast vill er lycka. Är det hedrande för er att leva i äktenskapligt umgänge med en fallen kvinna, som varit älskarinna åt hela världen?
— Vad gör det, min far, då hon inte mer skall
