inköp. Möblemanget var praktfullt. Boulemöbler och möbler av rosenträ, sévresvaser och kinesiska krukor, statyetter av sachsiskt porslin, siden, sammet och spetsar — ingenting felades.
Jag gick igenom våningen och följde efter de skådelystna världsdamerna, som varit där före mig. De gingo in i ett rum, tapetserat med persiskt tyg, och jag ämnade just träda in, jag också, då de skyndsamt kommo ut igen, leende och med en min, som om de blygts över sin nyfikenhet. Jag blev därigenom endast så mycket ivrigare att komma in dit. Det var toalettrummet, utstyrt med alla sina minsta tillbehör, i vilka den avlidnas slösaktighet tycktes utveckla sig till högsta grad.
På ett stort mot väggen stött bord, tre fot brett och sex fot långt, blänkte alla Aurocs och Odiots skatter. Det var en präktig samling, och icke ett enda av dessa tusen föremål, oundgängliga för en sådan kvinnas toalett, som den hos vilken vi befunno oss, var av annan metall än guld eller silver. Likväl hade denna samling blott kunnat göras småningom, och det var icke en och samma kärlek, som gjort den fulltalig.
Jag som icke skyggade tillbaka för anblicken av en kurtisans toalettrum, jag roade mig med att undersöka det i detalj, och jag lade märke till, att alla dessa präktigt ciselerade redskap buro skilda initialer och olika vapen.
Jag betraktade alla dessa föremål, av vilka vart och ett betecknade en förnedring för den stackars flickan, och jag tänkte, att Gud varit nådig emot henne, som låtit henne undslippa det sedvanliga straffet och dö mitt i sin lyx och skönhet, före ålderdomen, denna hennes olyckssystrars första död.
Vad är väl i själva verket sorgligare att åse än lastens ålderdom, i synnerhet hos en kvinna? Den har ingen värdighet och väcker intet intresse. Denna eviga ånger, icke över de dåliga vägar man följt,
