Fru hertiginnan de G… snuddade med armbågen vid fröken A…, ett av de sorgligaste proven på våra moderna kurtisaner; fru markisinnan de T… tvekade att köpa en möbel, på vilken priset drevs upp av fru D…, den elegantaste och mest beryktade äktenskapsbryterska i våra dagar; hertig d'Y…, som i Madrid gäller för att ruinera sig i Paris, i Paris för att ruinera sig i Madrid, och som, när allt kommer omkring icke ens lever upp sina räntor, pratade med fru M…, en av våra spirituellaste berättarförmågor, som då och då täckes skriva ner, vad hon säger, och underteckna, vad hon skriver, men utbytte därunder förtroliga blickar med fru de N…, den vackra damen, som alltid åker i Champs Élysées, klädd i skärt eller blått, med vagnen förspänd av två stora svarta hästar, som Tony sålt åt henne för tio tusen francs och… som hon betalt. Slutligen hade fröken R…, som med sin blotta talang förtjänar dubbelt så mycket som de förnäma damerna ha i räntor på sin hemgift, och tredubbelt mot vad de andra skaffa sig på sina kärleksförbindelser, trots kölden infunnit sig för att göra några uppköp, och det var icke henne man betraktade minst.
Vi skulle kunna anföra initialerna på ännu många andra personer, som till sin egen förvåning stött tillsammans i denna salong, men vi frukta att trötta läsaren.
Låt oss endast säga, att alla voro ofantligt uppsluppna, och att många av dem, som voro där, känt den avlidna, men att ingen tycktes komma ihåg det.
Man skrattade mycket; auktionskommissarierna skreko med full hals; handelsmännen, som inkräktat bänkarna framför saluborden, försökte fåfängt påbjuda tystnad för att sköta affärerna i lugn och ro. En mera olikartad, mera bullersam församling kunde man svårligen få se.
Jag smög mig tyst in i allt detta oväsen, som
