Det godas väg, på den andra: Det ondas väg, och säga åt dem, som komma: — Väljen nu! Man bör som Kristus visa de stigar, vilka från den andra vägen till den första kunna återföra dem, som låtit fresta sig av omgivningarna, och framför allt bör icke början av dessa stigar vara allt för plågsam eller tyckas allt för ogenomtränglig.
Vi ha kristendomen med dess underbara liknelse om den förlorade sonen, för att lära oss överseende och förlåtelse. Jesus var full av kärlek för dessa arma av människornas lidelser sårade själar, och han älskade att läka deras sår genom att draga den balsam, som skulle bota dem, ur själva såren. Sålunda sade han till Magdalena: — Dig skall varda mycket förlåtet, ty du har mycket älskat, härliga ord, som borde väcka en härlig tro.
Varför skulle vi göra oss strängare än Kristus? Varför skulle vi, envist hållande oss vid åsikterna i denna världen, som gör sig hård, för att man skall tro den vara stark, förkasta själar, som blöda ur sår, varigenom deras dåliga förflutna rinner bort liksom det förskämda blodet hos en sjuk, och som endast vänta på en vänlig hand för att förbinda dem och läka deras hjärtan?
Det är min generation, jag vänder mig till, dem, för vilka Voltaires teorier lyckligtvis icke längre existera, dem som, liksom jag, förstå, att mänskligheten sedan femton år tillbaka befinner sig i ett av sina dristigaste språng uppåt. Kunskapen om gott och ont är för alltid förvärvad; tron återfödes, vördnaden för heliga ting återskänkes oss, och om världen också icke blivit fullständigt god, så har den åtminstone blivit bättre. Alla intelligenta människors ansträngningar riktas mot samma mål, och alla starka viljor spänna sig för samma grundsats — låt oss vara goda, låt oss vara unga, låt oss vara sanna! Det onda är endast en fåfänga, låt oss i stället yvas över att vara goda och i synnerhet
