Hoppa till innehållet

Sida:Kameliadamen 1921.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

icke förtvivla. Låt oss icke förakta den kvinna, som varken är moder, syster, dotter eller maka. Låt oss icke inskränka aktningen till familjen, överseendet till oss själva allenast. Eftersom det är större glädje i himlen över en syndare, som omvänder sig, än över hundra rättfärdiga, som aldrig syndat, så låt oss försöka att glädja himlen. Den kan återgälda oss det med ränta. Låt oss på vår väg ge allmosan av vår förlåtelse åt dem, som de jordiska begären bragt i fördärvet, och som kanske kunna räddas genom ett himmelskt hopp. Om det icke gör gott, så skadar det åtminstone icke — som gamla gummor bruka säga, när de anbefalla en av sina huskurer.

Säkerligen måste det tyckas mycket djärvt av mig att vilja utdraga dessa storartade slutsatser ur det obetydliga ämne, jag behandlar; men jag är en av dem, som tro, att det hela inneslutes i det lilla. Barnet är litet, och det bär fröet till mannen; hjärnan är trång, och den rymmer tanken; ögat är endast en prick, och det omfattar stora vidder.



4.

Två dagar senare var auktionen avslutad. Den hade inbragt hundrafemtio tusen francs.

Fordringsägarna hade delat två tredjedelar därav emellan sig, och släktingarna, som endast utgjordes av en syster, ärvde återstoden.

Systern hade gjort stora ögon, då lagkarlen skrev och underrättade henne, att hon ärvt femtio tusen francs.

Det var sex eller sju år sedan denna unga flicka sett sin syster, som försvunnit en dag, utan att man varken av henne eller andra hört minsta enskildheter om hennes liv allt ifrån det ögonblicket.