Hoppa till innehållet

Sida:Kameliadamen 1921.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Jag passade på, när hon åter började sitt ögonspråk med Marguerite, och frågade henne:

— Vem är det, ni ser på?

— Marguerite Gautier.

— Känner ni henne?

— Ja, jag är hennes modist, och hon är min granne.

— Ni bor alltså på rue d'Antin?

— N:r 7. Fönstret i hennes toalettrum vetter åt fönstret i mitt.

— Hon lär ju vara förtjusande?

— Ni känner henne då inte?

— Nej, men jag skulle gärna vilja lära känna henne.

— Vill ni, jag skall säga åt henne att komma hit till oss?

— Nej, jag vill hellre, att ni presenterar mig för henne.

— Hos henne?

— Ja.

— Det är svårare.

— Varför det?

— Därför att det är en gammal, mycket svartsjuk hertig, som beskyddar henne.

Beskyddar låter bra.

— Ja, just beskyddar, återtog Prudence. Det skulle allt falla sig svårt för den stackars gubben att vara hennes älskare.

Prudence berättade mig därpå, hur Marguerite gjort hertigens bekantskap i Bagnéres.

— Det är då därför, hon är ensam här? fortsatte jag.

— Just precis.

— Men vem skall följa henne hem?

— Han.

— Han kommer då och hämtar henne?

— Om ett ögonblick.

— Och vem skall följa er?