Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
106
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

— Men i ett avseende är det i alla fall omöjligt att misstyda det, sade majoren. På trettiosjunde breddgraden har skeppsbrottet ägt rum. Låt oss följa den linjen jorden runt!

— Ja, vi ha ingenting annat att göra, sade Glenarvan. Men låt oss då se, vilka länder vi stöta på. Paganel! Paganel!

Geografen satt några grenar ovanför dem. Då man höjde rösten, kunde man mycket väl meddela honom, vad det var fråga om. Och han kunde utan att behöva flytta sig ge de upplysningar, man önskade få.

— Sedan den trettiosjunde breddgraden lämnat Amerika, sade han, så löper den tvärs över Atlantiska oceanen, skär ögruppen Tristan, d'Acunha sträcker sig under Goda Hoppsudden på två gr. avstånd, går tvärs igenom Indiska havet, snuddar vid Amsterdamöarna, skär Australien över provinsen Viktoria, och när den lämnat Australien…

Här tystnade han. Svek honom hans minne? Innan man hann tilltala honom, hördes emellertid ett fasans skrik från de övre grenarna, och en lång kropp dinglade nedåt mellan löven.

Paganel hade gjort en kullerbytta. Han hakade sig fast vid den ena bristande grenen efter den andra och skulle i nästa ögonblick ha störtat ned i vattenvirvlarna, om icke majoren gjort slut på luftfärden genom att fånga honom med sin starka arm.