blott av människor utan av civiliserade människor. Välskötta sädesfält och ängar, där boskap betade, utbredde sig för deras ögon. Längre fram upptäckte de uthus och ett solitt boningshus, omgivet av en präktig trädgård. Fyra hundar störtade skällande ut ur huset, och för att tysta dem steg därpå en femtio års man ut på trappar och gick vänligt emot vandrarna.
— Välkomna, främlingar, till Paddy O'Moores hus! sade han.
Det var en irländare, som med sin familj slagit sig ned i denna obebyggda del av Australien och från att ha börjat med tomma händer nu arbetat sig upp till välstånd. Hans hustru och barn hade även kommit ut, och de förenade sig med honom att be de främmande gästa deras hem. Med tacksamhet antogo också de senare den hjärtliga inbjudningen och stego in i det med gammaldags enkelhet och trevnad inredda huset. Då middagen serverades, samlades de tillika med värdfolket kring ett långt och rikt försett bord, där farmens alla arbetare, vilka betraktades som husbondefolkets likar, redan stodo väntande vid den nedre ändan.
Efter att värden läst en bordsbön, satte man sig. Och under måltiden berättade den öppenhjärtige irländaren sin historia, hur han svultit därhemma i Irland, och hur lycklig och rik han kände sig här. I utbyte mot detta förtroende omtalade
