Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
140
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

— I Melbourne, om vi icke behöva genomströva Australien från den ena kusten till den andra.

— Och om ni skulle ändra era planer?

— Duncans kapten inväntar i Melbourne mina order.

— Gott, mylord, sade Ayrton tillfredsställd, ni kan räkna på mig.

Ayrton var mycket intresserad av Duncan. Det visade han särskilt dagen därpå, då han kom till fartyget i sällskap med familjen O'Moore, som Glenarvan bjudit dit på middag för att återgälda all deras gästfrihet. Då de inbjudna gingo omkring och besågo jakten, iakttog den forne matrosen allting med kännarblick och framställde den ena frågan efter den andra.

— Jag kan slå vad om, att Duncan för full maskin gör sina goda femton knop, sade han en gång.

— Säg sjutton, så gissar ni rätt, svarade John Mangles småleende.

— Sjutton, utbrast kvartermästaren. Men då skulle ju inte ens något av våra snabbaste krigsskepp kunna hinna upp honom.

— Nej. Duncan är en kappseglingsjakt och låter inte överflygla sig av någon.

Paganel, som åhört detta samtal, vände sig road mot majoren.

— En klok man, denne Ayrton, sade han.

— Ja, alltför klok, svarade Mac Nabbs, som