Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
173
KAPTEN GRANTS BARN.

Hur skulle man emellertid nu komma till kusten utan det skydd och de livsmedel, som vagnen erbjöd, och med blott en häst och en oxe som fortkomstmedel. Om man också lyckades bygga sig en flotte och komma över Snowy, som svällt upp i oerhörd grad och blivit vild och forsande, så skulle det bli en tjugo dagars fotvandring, förenad med stora mödor och umbäranden, ty det var en fullkomligt öde trakt, som sträckte sig framför dem ända till den lilla staden Eden vid Twofoldviken.

Man dryftade och förkastade det ena förslaget efter det andra, och till sist frågade Glenarvan även Ayrton om hans mening.

— Min mening är, att vi inte kunna reda oss utan hjälp, svarade denne. Och hjälpen kan inte komma annat än från Duncan.

— Alltid Duncan, utbrast John Mangles. Och på vad sätt skulle Duncan kunna hjälpa oss härifrån?

— Vi skicka ett bud. Det finns ju en häst kvar. Budet vänder om och tar vägen till Luknow, som för direkt till Melbourne. En order från mylord kan hinna Duncan på fyra dagar. Två dagar därefter kan Duncan vara vid Twofoldviken. Och om manskapet därifrån skickas hit med friska hästar, kan undsättningen vara här om en vecka.

De resande åhörde överraskade detta oväntade förslag och betraktade ovissa varandra. John