Mangles började slutligen att opponera sig. Men då tog majoren till orda.
— Bra Ayrton, sade han. Jag håller på ert förslag.
Både de andra och Ayrton själv blevo förvånade över detta omslag i den misstänksamme majorens sätt mot kvartermästaren. Men Glenarvan ställde sig snart också på Ayrtons sida, och det blev nu blott fråga om vem som skulle rida med budet. Det uppstod en allmän tävlan om att få göra det. Men Ayrton steg upp och bad att få yttra ännu ett par ord.
Det var ingen, som kände landet så väl som han, sade han, och kanske kunde han därför bättre övervinna uppstående svårigheter än någon annan. I allas intresse vore det sålunda bäst att välja honom till budbärare. Lord Glenanvan behövde blott ge honom ett rekommendationsbrev till Tom Austin, så att denne litade på honom.
— Just så, instämde majoren återigen.
Och Glenarvan nickade vänligt åt kvartermästaren.
— Ni är en intelligent man, Ayrton, sade han. Det blir, som ni föreslår.
En glädjeblixt lyste i Ayrtons ögon. Men hur snabb den än var, förvånade den dock John Mangles och gjorde honom orolig.
Saken var emellertid bestämd. Förberedelserna
