Lord Glenarvan skrev ännu en gång om dokumentet och fick det då, med tillägg av vad man gissat sig till, att lyda på följande sätt:
Den 7 juni 1862 kantrade tremastaren Britannia från Glasgow vid kusten av Patagonien i sydliga halvklotet. Två matroser och kapten Grant försökte rädda sig i land, men då de kommo i land på kontinenten, blevo de tagna till fånga av de grymma indianerna. De ha kastat ut dessa dokument på — graders longitud och 37° 11’ latitud. Bringa dem hjälp, eller de äro förlorade.
Gåtan, som först synts dem dunkel, var äntligen löst, och det återstod blott en sak att veta, nämligen longituden.
— Men, sade John Mangles, eftersom vi ha reda på vilket land det är fråga om, skulle jag kunna åtaga mig att med blotta kännedomen om breddgraden fara direkt till stället för skeppsbrottet.
— Och vad är nu att göra? undrade lady Helena.
Lord Glenarvan hade redan tänkt ut det.
— Ni andra fortsätta er färd, sade han. Men jag stiger av i Glasgow och beger mig till London för att avlämna dessa papper i amiralitetet. Man skall säkert icke kunna underlåta att utrusta en expedition för att rädda en så framstående person som kapten Grant.
Några timmar därefter var han också på väg
