hela dagen. Men först vid elvatiden på kvällen voro de tillbaka, uttröttade och modfällda.
De hade funnit bron. Det var en bro av lianer. Men sedan straffångarna passerat den, hade de bränt landfästet på andra sidan floden. Något måste dock försökas, och man tog itu med att förfärdiga en kanot under förhoppning, att Snowys virvlar under tiden skulle lugna sig. Så skedde dock icke varken nästa eller därpå följande dag, och Glenarvans ångest var förfärlig. Många människoliv gingo kanske förlorade genom detta dröjsmål.
Den 18 januari var kanoten färdig. John Mangles och Wilson satte sig i den för att försöka den. Men den kantrade nästan genast och drevs bort av vågorna, medan de båda männen i sista ögonblicket lyckades rädda sig.
Man måste nu konstruera en stadigare farkost och börja timra en stor flotte, oaktat hopplösheten mer och mer intog allas sinnen. Även flotten blev emellertid färdig, utan att strömmen dämpat sig. Och i samma läge förblevo de ända till den 21 januari, då floden äntligen tycktes vilja återgå till sina naturliga gränser. Men när John Mangles kom till Glenarvan med denna underrättelse och föreslog honom att göra uppbrott, skakade lorden på huvudet.