ensamma i världen. Omsorgen för båda deras utkomst hade då fallit på Mary. Och ehuru hon icke själv med tydliga ord talade om den kamp, hon utstått, föll historien därom så klart i ögonen, att lady Glenarvan rörd drog henne till sig och smekte henne. Och Robert, som för första gången riktigt förstod allt, vad hon gjort för honom, föll henne om halsen och kysste henne.
— Kära lilla , syster! viskade han. Kära, älskade lilla syster!
Nu voro de emellertid så glada. Då de läst lord Glenarvans notis, hade de genast beslutat resa till Malcolm-Castle, ehuru de nästan väntat sig få höra, att man funnit deras far som död. Och nu fanns det ändå utsikt till, att de skulle få återse honom.
⁎
Följande dag återkom lord Glenarvan helt plötsligt utan att på förhand ha låtit underrätta om sin ankomst.
Lady Helena och major Mac Nabbs, Glenarvans kusin, som hade sitt hem på slottet, skyndade ned på borggården för att taga emot honom. Och Mary och Robert, vilka promenerat i parken och hört vagnsbullret, skyndade ävenledes till, dock utan att märkas av de andra.
— Edward, Edward! ropade lady Helena emot sin man, hur har det gått?
