Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
24
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

Men han fick inte sluta sin hotelse, ty hans syster tog honom om handleden.

— Nej, Robert, sade hon. Det enda, vi ha att göra, är att tacka lord och lady Glenarvan för allt, vad de gjort för oss, och sedan gå och kasta oss för drottningens fötter och be om hennes hjälp.

Lord Glenarvan skakade på huvudet. Och hans hustru förstod, vad han menade. Det fanns för många stängda dörrar på vägen till drottningen.

Men plötsligt strålade lady Helenas ansikte upp.

— Vänta Mary och Robert! sade hon. Gå inte ännu!

Därpå vände hon sig till sin man.

— Edward, sade hon, du har lovat mig en bröllopsresa. Duncan är ett präktigt fartyg. Likaväl som till Medelhavet kan den segla jorden runt. Låt oss ta de bägge barnen med oss och fara ut att söka upp deras far.

Detta var en tanke, som lord Glenarvan redan förut haft, ehuru han icke velat göra sin hustru ett så djärvt förslag. Men då hon nu själv framställde det, tackade han henne med förtjusning över hennes goda hjärta och beundran för hennes mod. Hon var en värdig dotter till sin far, den store upptäcktsresanden.

Men ännu varmare tackade henne de båda barnen, vilka hon ville återge deras far.