Det stod med ens klart för Paganels åhörare, hur allt hade gått till. Fransmannen hade tagit miste på Duncan och Scotia, som legat alldeles bredvid varann, och gått ombord, medan Duncans passagerare och besättning voro i domkyrkan.
— Bästa herr Paganel, sade Glenarvan, skulle ni inte lika gärna kunna fara till ett annat land som till Indien?
— Nej, mylord, det har varit mitt livs dröm att få se Indien med dess elefanter. Dessutom har jag ett uppdrag att utföra från Geografiska sällskapet. Jag skall utforska flodernas lopp i Tibet och Assam, och jag hoppas att lyckas, där så många ryktbara upptäcktsresande förut misslyckats. Det gäller guldmedaljen mylord, om man kommer till viktiga resultat.
Paganel talade med hänförelse, och hans ordström skulle varit lika omöjlig att hejda som en av de stora floder, han talade om.
— Herr Jacques Paganel, återtog Glenarvan, då geografen äntligen tystnade av sig själv, jag måste upplysa er om att ni begått ett misstag och att ni tillsvidare får lov att uppskjuta er resa till Indien.
— Uppskjuta den? Och varför?
— Därför att ni nu vänder ryggen åt den indiska halvön.
— Vad för något! Kapten Burton skulle ju …
