presenterar mig själv, men här på havet är det ju inte så noga med etiketten! Och i ert älskvärda sällskap hoppas jag, att överfarten på Scotia skall bli lika kort som angenäm.
Lady Helena och Mary Grant kunde icke svara ett ord. De förstodo icke meningen med detta intrång på Duncans däck.
— Med vem har jag den äran att tala? frågade Glenarvan.
— Med Jacques Eliacin François Marie Paganel, sekreterare i Geografiska sällskapet i Paris, korresponderande ledamot av sällskaperna i Berlin, Bombay, Darmstadt, Leipzig, London, Petersburg, Wien och New-York, hedersledamot av kungliga geografiska och etnografiska institutet i Indien, och som efter att ha tillbragt tjugo år av sitt liv med att studera geografi inne i sitt rum nu vill studera den praktiskt och är på väg till Indien för att jämföra värdet av de stora upptäcktsresandenas arbeten.
Lord Glenarvan bugade sig och anhöll om att nu, då de voro presenterade, få göra en fråga.
— Tjugo, om ni vill, svarade Paganel.
— Var det i förgårkväll ni kom ombord?
— Ja, vid åttatiden. Jag hade från Paris låtit beställa hytten n:o 6. Och som jag inte såg till en människa på ångbåten, letade jag mig själv fram till min hytt och lade mig strax för att undvika sjösjuka. Och nu har jag sovit i hela trettiosex timmar.
