Hoppa till innehållet

Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
46
BARNBIBLIOTEKET SAGA.

Paganel ingenting alls. Sedan en timme satt han och studerade dokumenten.

— Paganel, sade Glenarvan, kanske vi ha tolkat dokumenten orätt?

Paganel svarade icke. Han funderade.

— Skulle vi ha misstagit oss i avseende på platsen för skeppsbrottet? fortsatte lorden. Men Patagonien faller ju av sig självt i ögonen.

Paganel teg.

— Och ordet Indien. Säger det oss inte, att de skeppsbrutna, då de skrevo dessa rader, väntade sig att bli tillfångatagna av indianerna?

— Låt oss stanna där, min bäste lord Glenarvan! sade Paganel äntligen. Och låt oss i stället för att läsa “bli de tagna till fånga av de grymma indianerna”, läsa “blevo de tagna till fånga av de grymma indianerna”.

— Men detta är omöjligt, utbrast Glenarvan. Då de kastade ut buteljen, måste det ju ha skett i samma ögonblick, som fartyget förgicks. Och uppgifterna om longituden och latituden kunna ju icke syfta på något annat än stället för skeppsbrottet.

— Det finns ingenting, som bevisar det. Och jag kan inte inse, varför inte de skeppsbrutna, efter att av indianerna ha blivit släpade till det inre av landet, skulle kunnat försöka att genom buteljen ange platsen, där de hållas i fångenskap.

— Helt enkelt därför, min kära Paganel, att