— 157 —
Därpå tog hon åter potatissäcken på ryggen och gick pustande in till sig.
Cecilia åter satt ensam kvar i sin kammare och skref. Långt blef hennes bref, och mer än en gång fick hon skrifva om, hvad hon påbörjat. Ty de ögon, hvilka skulle läsa, det hon skrifvit, voro skarpa och granskande samt vana att upptäcka fel. Men till sist låg dock brefvet färdigt, affattadt i klara, bestämda ord och skrifvet med en fast, redig handstil. Sådant det nu var, fick det förblifva. Och när postväskan nästa gång skulle sändas, gick Cecilia själf ned till stranden och stack i hemlighet det dyrbara brefvet i handen på fiskar-Anders, som stod vid båten, färdig att skjuta ut den och ro postväskan öfver till Klefsjöns andra sida, där landtposten skulle afhämta den.
