— 200 —
dem, men de äro på långt håll släkt med oss. Jag har talat med mormor om, att jag ville söka mig en plats. Men hon säger, att det passar sig inte för en flicka af familj, som jag är. Men till dem kan jag komma. Ty där går jag som en släkting i huset, säger mormor, och kan ändå göra nytta och vara till hjälp. Jag har varit där på besök en gång och träffat dem, och jag är glad åt detta. Ty aldrig hade jag trott, att gamla människor kunde vara så muntra. Och ändå orkar gamla tant inte mycket. Därför är hon också belåten att få mig.
»Åt detta är jag mycket lycklig. Ty underligt är det ställdt i världen, att det ska anses för en skam att arbeta, när man är ung och kan. Därför är det väl för mig, att denna utväg finns. Annars blefve jag kanske tvungen att göra far sorg en gång till utan att vilja det. Om några dagar flyttar jag nu dit. Mormor har skrifvit till far om saken, och han har icke velat motsätta sig detta. Men dit skall du skrifva till mig och tala om allting både om far och om dig själf. Nu har han ingen annan än dig, och du får göra allt för honom. Mig förstår han nog aldrig. Jag blir helt vek, när jag tänker på det. Men så får man icke vara. Ty då sviker modet. Det har jag lärt af mormor och mycket annat därtill.
