Hoppa till innehållet

Sida:Karin Brandts Dröm 1904.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 222 —

flickdrömmar flugit, mötte hennes ögon, när hon var en mogen kvinna och mor. Så länge Magnus Brandt lefde, ändrades intet i det gamla huset.

I de tre rummen till vänster i den stora manbyggningen stannade han kvar, och lugnare än förr gick han omkring bland folianterna i biblioteket. Plikterna, som blifvit honom för tunga, voro lyftade öfver på starkare skuldror än hans, och hans lifs aftonrodnad blef molnfri. Om Cecilia talade han sällan, och när det skedde, var det gärna i en ton, som om han fruktat, att minnet af henne skulle vara oangenämt för dottern eller mågen eller för bådadera. Fabian Skotte log i mjugg däråt och plägade därom säga till sin hustru: »Jag arbetade i sju år för Lea och fick Rachel. Min lott var bättre än patriarkens. Ibland har jag lust att säga det åt svärfar, men det är möjligt, att han inte skulle sentera det skämtet.»

Magnus Brandt dog och blef begrafven på Torsby kyrkogård bredvid sin hustru på den plats, hvilken länge stått tom, och där den långa raden af stenar, hvilka buro namnet Brandt, slutade. När han låg på sitt yttersta, kallade han fru Karin till sig och tackade henne för att hon varit honom en god dotter, och först när dödsarbetet började, talade han om