— 43 —
begagnades och till hvilken dörren var stängd, samt hvardagsrummet eller, som det oftast kallades, förmaket. Brukspatronen tålde icke ordet salong, emedan det klingade utländskt. De salonger, huset rymde, hade han dessutom själf stängt, och skulle rummet en gång användas, fick ordet sparas till andra tider.
Kabinettet stod alltid öppet, och allt, hvad där fanns, putsades och vårdades noga. Men genom en tyst öfverenskommelse gick sällan någon därin, och när familjen var samlad, satt man där aldrig. Här var mors rum, plägade flickorna säga till hvarandra. Här stod den raka, sirliga empiremöbeln, hvilken mor tyckt så mycket om, med soffan, som var afsågad, därför att den eljest icke fått plats. Här stod den dödas sybord, inlagdt med pärlemor, och det röda chagrinskrinet, där hon gömt sina nipper och brefven från förlofningstiden. Här stodo de hvita stakarna af alabaster med nya rena vaxljus, som aldrig tändes, potpourrikrukorna af kinesiskt porslin och den vackra, hvita pendylen. Härifrån såg man långt ut öfver sjön, och här mindes flickorna, att mor lekt med dem, läst för dem, sjungit och berättat sagor. Och när far kallade dem hit in, trampade de ovillkorligt golfvet med ohörbara steg. Allvarsam satt Magnus Brandt därinne före dem, och
