— 79 —
Sara försvann, och Magnus Brandt stod ensam kvar vid släden.
— Berätta nu, sade han kort. Jag bits inte.
Lydigt berättade bonden det lilla han visste. Det var icke mycket och snart sagdt.
— Hvad ska du ha? frågade brukspatronen därefter.
Bonden nämnde summan, och Brandt nickade.
— Det ska skickas ut åt dig i köket. Hästen kan du sätta i stallet. Men kom ihåg, att går det här väl, så kan du tacka din Gud.
Därmed vände han sig otålig om och ropade inåt:
— Kommer ingen i Herrans namn?
När något oväntadt händer, förefaller det ibland nästan, som om människor kunde ana sådant till och med i sömnen. Utan att någon kunde förklara, hur det gick till, kom nu inspektoren ut ifrån flygeln, två af drängarna nalkades springande från drängstugan, och från köket infunno sig pigorna. I ett nu blef det trängsel kring släden, som såg liten och oansenlig ut, där den stod framför den stora stentrappan. Af folk, som kunde hjälpas åt att bära den sjuke in, fanns det inom några minuter mer än nog.
Fröken Cecilia hörde naturligtvis till dem
