af iakttagelser hämtade dels från egen erfarenhet, dels från samtal med djuruppfödare och trädgårdsmästare, dels från mängder af böcker. Huru pass fullständig omhvälfningen i hans uppfattning redan nu var framgår af anteckningarna i denna notisbok. Bjärt framlyser detta vid jämförelse med hvad han under vistelsen i Valparaiso skref i sin dagbok: “Jag har allaredan funnit lager af snäckor af senare ursprung, som ännu ha bevarat sin färg, på en höjd af 1300 fot och nedanför är slättlandet öfversålladt med dem. Grunden till att djurlif saknas här, är kanske den, att inga djur hafva skapats, sedan detta land höjde sig öfver hafvet. Detta synes icke vara någon orimlig gissning.“ Ja ännu i den första upplagan af hans resebeskrifning återfinna vi ställen som fullständigt tyckas öfverensstimma med rättrogen teologisk syn på naturen. På tal om ett par fågelarter säger han: “När man — som här — träffar på ett djur, som tyckes spela en så liten roll i naturens stora hushållning kommer man nästan att undra öfver, att en särskild art blifvit skapad.“ I notisboken åter finna vi sådana ställen som dessa: “Härstamningen förklarar grunden till att modärna djur äro af samma typ som utdöda — en nästan bevisad lag. — Ge vi vår fantasi fria tyglar, då kunna djuren — våra bröder i smärta, sjukdom, död, lidande och hunger — våra slafvar i det värsta släp — våra kamrater i glädje — då kunna de härstamma från samma stamfar som vi — vi bli kanhända två alnar af samma stycke. — Skillnaden i intelligens mellan människor och djur är icke så stor, som mellan lefvande ting utan tanke (växter) och lefvande ting med tanke
