40
(djur).“ Utvecklingslärans teori hade han sålunda fullständigt antagit. Man finner äfven antydningar såväl om kampen för tillvaron som det därmed förbundna naturliga urvalet. Hvad som i detta afsende gaf hans tankar en bestämd riktning, skulle emellertid vara en tillfällighet. Han skrifver härom själf: “I oktober 1838 — femton månader efter sedan jag börjat min systematiska undersökning kom jag att för roskull läsa Malthus’ bok ’Om folkmängden’ och då jag genom lång tids iakttagelse af djurs och växters lefnadssätt var vill förberedd att kunna värdera den kamp för tillvaron, som öfverallt pågår, slog det mig strax att under sådana omständigheter fördelaktiga afvikelser af arten borde ha tendens att bevaras och ofördelaktiga att gå till grunden. Resultatet häraf borde bli bildandet af nya arter.” Rädd för förhastade omdömen beslöt han emellertid att ej ens göra det kortaste utkast af sina tankar: först 1842 nedskref han med blyerts en kort skiss, som sedermera 1844 utvidgades till en afhandling på 230 sidor. Hvilket värde han satte på denna framgår af ett bref från samma år till hans hustru. I detta gör han en disposition, som han anbefaller henne såsom sin sista begäran — “och jag är förvissad om att du vill handla, som om den vore lagligt införd i mitt testamente“. En summa af 400 pund skulle användas för bokens offentliggörande; manuskriptet skulle fördenskull lämnas till en lämplig person — han föreslår främst Lyell — och denne skulle äfven erhålla alla de böcker ur hans bibliotek, som i ett eller annat afseende angifvits såsom berörande spörsmålet.
