Ehuru Darwin under de följande åren utgaf ett väldigt arbete öfver en grupp kräftdjur — Rankfotingar — upphörde aldrig hans tankar att syssla med arternas uppkomst. Detta framgår ur hans vidlyftiga brefväxling särskildt med Lyell och de två botanisterna engelsmannen Josef Hooker och amerikanaren Asa Gray. Men det var icke blott genom utbytet med framstående vetenskapsmän, som han ökade sin skatt af vetande. Han korresponderade och umgicks med alla som intresserade sig för djurafvel eller trädgårdskonst, han ingick som medlem i deras klubbar och slog sig själf på dufafvel, han läste ej blott vetenskapliga verk, utan allsköns jordbruks- och trädgårdslitteratur, hvarifrån han efter vanligheten gjorde utdrag, som ordnades i olika omslag. Han samlade på detta sätt från alla de områden som berörde den biologiska vetenskapen en fullkomligt häpnadsväckande fond af fakta. Man måste känna till hans metod att arbeta och veta huru han använde hvarje minut af sin arbetstid för att, då man läser hans verk, tillnärmelsevis förstå huru hans vetande kunde omfatta en sådan armé af fakta, ett sådant bibliotek af litteratur. Och ehuru han i mer in 20 år förberedde sin bok om “Arternas uppkomst“, kan man förstå, att det fordrades hans okufliga energi för att, under nästan ständig ohälsa, samla och ordna det material på hvilket detta verks geniala byggnad hvilade. Och ännu mer: under dessa år skref han åtskilliga böcker af bestående värde såsom om korallrefven, om en del vulkaniska öars och Syd-Amerikas geologi, samt den ofvannämnda monografin öfver Cirripedierna (Rank-
