arternas oföränderlighet, att de icke kunde korsas med hvarandra eller om så verkligen var förhållandet, att afkomlingarna voro sterila; under det att motsatsen var fallet mellan varieteter. Naturligtvis generade det icke, att om man funnit två, enligt den gängse meningen tydliga varieteter, ofruktsamma vid kroasering genast upphöja dessa till arter. Darwin ställde genom sina undersökningar detta “bevis“ fullständigt på hufvudet. Han fann att hos somliga arter funnos olikformade blommor. Sålunda är blomman hos den vanliga fackelrosen (Lythrum salicaria) trimorf; d. v. s. det finns blommor med långa, medellånga och korta stift och i hvarje blomma två grupper ståndare, så att i en blomma med långt stift finnas medellånga och korta ståndare, hvilkas höjd motsvara medellångt och kort stift i andra blommor. Öfverfördes pollen från ståndarknappen i en blomma till märke på samma höjd i en annan, hvilket i naturen vanligen ägde rum, då de besökande insekternas kroppsdelar omväxlande kom i beröring med just befruktningsdelar af samma höjd, erhölls mycket och godt frö, som gaf upphof till fruktsamma nya individer; detta var legitim befruktning. Nu öfverförde Darwin frömjöl från långa ståndare i en blomma med medelstor pistill till en kort pistill, hvarvid denna ej alstrade ett enda frö. Det var härigenem bevisadt, att äfven en viss form af befruktning mellan två olika blommor af samma art gaf ett negativt resultat. Tvärtom visade Darwin äfvenledes, att i vissa fall kunna bestämdt skilda arter kroaseras och ge upphof till bastarder som i sin tur äfven äro fruktsamma. Härmed hade artbegreppet betänkligt rubbats och samtidigt klar-
