Hoppa till innehållet

Sida:Karl Starbäck Darwin 1909.djvu/8

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6

olika organ till ett enda grundorgan, som han fann i bladet; på samma sätt hans teori om skallens hos ryggradsdjuren utveckling ur ryggradens kotor, en teori som visserligen af moderna zoologer högst väsentligt modifierats, men som likväl för sin tid var af stor betydelse för den jämförande anatomiska forskningen. Hans arbeten berörde icke frågan om arternas oföränderlighet, men då han sökte härleda de mångskiftande organen från en och samma typ, blef detta ett stöd för dem, som förfäktade, att arterna så småningom utvecklat sig ur enklare former.

Denna sats är grundläggande för utvecklingsläran eller evolutionsteorien. Fransmannen Lamarck nämnes såsom den hvilken först sökt gifva en enhetlig teori om de lefvande varelsernas, särskildt djurens utveckling. Skaparen har en gång för alla ordnat naturen, så att den är underkastad oföränderliga lagar. Efter dessa lagar har lifvet uppkommit och sedan utvecklat sig. Det har uppkommit genom en själfalstring, som skapade ett ringa antal ytterst enkla former, olika för växt- och djurvärlden. Denna själfalstring berodde på att vissa kemiska och fysiska krafter invärkade på den döda materian; samma krafter värka alltjämt, så att ur den döda materian äfven i den nuvarande naturen de lägsta och enklaste organismer kunna uppstå, hvilket dock icke är möjligt med högre organiserade varelser. Dessa hafva i stället uppkommit ur de lägre, hvilka förökade sig, utbredde sig öfver jorden och så kommo under olika inflytanden af klimat och näringsförhållanden, hvilket värkade allt större typantal och så under tidernas längd allt högre organisationsgrad. Att full-