PÅ BRYGGAN.
När ångbåten »Anders Fryxell» lade ut från bryggan på Borgs udde med Klara Gulla från Skrolycka ombord, stod Jan och Kattrinna och stirrade efter den, ända tills de inte mer såg en skymt varken av båten eller av flickan. Alla andra människor, som hade haft något att beställa nere vid bryggan, gick sin väg. Faktorn tog ner flaggan och stängde magasinet, men de blev stående kvar.
Det var väl naturligt, att de skulle stå där, så länge som de inbillade sig, att båten syntes. Men varför de sedan inte gick sin väg, det visste de väl knappast själva.
Kanske att det var så, att de var rädda för att komma hem och stiga in i den tomma stugan i varandras sällskap.
»Nu är det bara honom jag ska laga mat åt,» tänkte Kattrinna, »bara honom jag har te å vänta på. Men vad bryr jag mej om honom? Han kunde likaså gärna ha rest, han med. Det var jänta, som förstod sej på honom å hans pjoller, men inte jag. Det vore bättre å vara ensam.»
»Det vore lättare å gå hem med sin sorg, om jag inte hade den gamla sura Kattrinna sittande
