om du kommer hem te hennes födelsedag?» sa han till sig själv. »Hon har det lika bra utan dej. Men Börje har sju barn hemma å ingen mat åt dom. Ska du låta dom svälta, för att du ska få komma hem å leka med Klara Gulla?»
Han ställde sig att arbeta bredvid Börje, men han var bra trött redan förut, så att det gick inte fort för honom. Det var närapå mörkt, innan de var färdiga.
»Nu sover Klara Gulla för länge sen,» tänkte han, då han äntligen tog det sista spadtaget.
»Go' natt i dag!» ropade han till Börje för andra gången.
»Go' natt,» sa Börje, »å tack för hjälpen! Nu går jag å tar ut råg genast. Å jag ska ge dej ett handtag en annan gång, var säker på det!»
»Jag vill ingen betalning ha. Go' natt nu!»
»Vill du inte ha någe för att du hjälpte mej? Vad är det åt dej, som är så schangtil?»
»Å, det är… det är jäntas födelsedag i dag.»
»Å för det får jag hjälp med dikninga?»
»Ja, för det å för en annan sak också. Ja, go' natt!»
Han gick hastigt bort för att inte bli lockad att förklara vad detta andra var. Det brände honom på tungan att säga: »Det är inte bara Klara Gullas födelsedag, det är också mitt hjärtas.»
Men det var väl, att han inte kom att säga det, för Börje skulle säkert ha trott, att han hade blivit tokig.
