Sida:Kejsarn av Portugallien 1919.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
75
DEN FÖRBJUDNA FRUKTEN

Efter sången kastades det upp några raketer. Och när de små eldkulorna for rakt upp i den djupblåa natthimlen och sedan föll sönder i ett regn av röda och blåa och gula stjärnor, då blev Jan så försagd och så upplyftad på samma gång, att han för ett ögonblick glömde bort Klara Gulla. Och när han kom till sig själv igen, så var hon försvunnen.

»Ja, det är det ingen råd med,» tänkte Jan. »Vi ska väl tro det går bra för'na, som det plär göra, å att varken rättar Söderlind eller nån åv di andra vaktkarlarna får tag i'na.»

Det var inte lönt för honom att försöka leta reda på henne i den stora, mörka trädgården. Det klokaste han kunde göra var att stå kvar på samma ställe och vänta på henne.

Det blev inte heller någon lång väntan. Det sjöngs än en sång, och nätt och jämnt var det slut på den, då han fick se rättar Söderlind komma gående med Klara Gulla på armen.

Löjtnant Liljecrona stod med flera andra herrar på översta steget av förstutrappan och hörde på sången. Rättar Söderlind stannade framför honom och satte ner den lilla flickan på marken.

Klara Gulla varken skrek eller gjorde något försök att fly. Hon hade plockat förklädet fullt av äpplekart, och hon tänkte inte på något annat än att hålla upp det med ett säkert grepp, så att ingenting föll ur.

»Den här ungen satt oppe i ett äppleträ,» sa