känslor till vapen. Det är att koka killingen i modersmjölken.»
»Du är en fanatisk åsna», svarade Varney. »Låt oss nu tänka på, huru vi skola göra alarm. Liket måste ligga kvar.»
Men deras gudlöshet skulle ej tillstädjas längre, ty medan de ännu voro inbegripna i sin rådplägning kommo Tressilian och Raleigh över dem; de hade blivit insläppta av den gamle tjänaren, som de hade tvingat därtill med hot.
Anthony Foster tog genast till flykten, då de visade sig, och som han kände till alla hål och vrår i den gamla labyrintiska byggnaden, undkom han alla efterspaningar. Men Varney greps på stället, och långt ifrån att visa ånger över vad han gjort, tycktes han finna ett sataniskt nöje i att visa dem på den mördade grevinnans lik, medan han på samma gång trotsade dem att kunna överbevisa honom om någon delaktighet i hennes död. Man befarade att han ämnade förkorta sitt liv, och man tog därför ifrån honom allt, varmed han kunnat utföra ett sådant uppsåt. Men han bar alltid på sig ett starkt gift, troligen tillrett av Demetrius Alasco. Sedan han intagit detta om natten, fanns han följande morgon död i sin cell; hans ansikte hade ännu i döden samma uttryck av skärande hån som medan han levde.
Hans medbrottslings öde förblev länge okänt. Cumnor Place blev övergivet genast efter mordet, ty man trodde att det spökade där. Efter en tid blev Janet oinskränkt härskarinna där och skänkte godset jämte sin hand åt Wayland, som nu blivit en stadgad man och innehade en god tjänst vid Elisabets hov. Men först sedan de varit döda i några år, upptäckte deras äldste son och arvinge en hemlig gång bakom sängen i lady Dudleys rum och ledande ned till ett slags cell, där de funno en järnkista innehållande en mängd guld och däröver ett benrangel liggande utsträckt.
