lig och våldsam död. Melchisedek Maultext har jämfört denna min olycka med aposteln Paulus', vilken vaktade kläderna åt dem som stenade Stefanus.»
»Var tyst för all del, Foster», sade Lambourne, »ty jag vet inte, hur det kommer sig, men det går en kall kåre över ryggraden på mig, då jag hör den onde citera bibeln; och för resten, karl, hur kunde du ha hjärta att överge den gamla bekväma religionen? Kommer jag inte ihåg, hur du var van att gå med ditt samvete till bikten, och när du hade fått det renskurat och vittvätfat av prästen, var du alltid färdig att begå de värsta skurkstreck, som kunde uttänkas?»
»Bekymra dig inte om mitt samvete, du», sade Foster, »det är någonting, som du inte kan förstå, efter du aldrig har haft något själv. Låt oss nu hellre komma till saken. Vad är det som har fört dig hit?»
»Hoppet att få det bättre naturligtvis», svarade Lambourne. »Ser du, i den här pungen är allt vad som är kvar av en så rund summa, som någon kan önska sig att bära i sin byxficka. Du har det präktigt här, tycks det, och du har visst goda vänner, ty det talas om, att du står under något särskilt beskydd. Jag vet att man inte får ett sådant beskydd för intet, du måste betala det med tjänster, och jag erbjuder mig att hjälpa dig med dem.»
»Det var ett oförskämt förslag! Att så där tränga sig in i mina enskilda angelägenheter!» svarade Foster. »Men du har alltid varit en illa tuktad valp.»
»Du skall inte få någon anledning att säga så, såvida du inte förkastar mitt hövliga anbud», sade Michael Lambourne. »Jag vill antingen deltaga i dina planer eller korsa dem, ty jag har kommit hit för att arbeta, nämligen med dig eller emot dig.»
»Nåväl», sade Anthony Foster, »efter du lämnar mig fritt val, vill jag hellre vara din vän än din fiende. Du har rätt, jag kan skaffa dig tjänst hos en husbonde som
