V.
GYLLENE BOJOR
Fyra rum, som upptogo västra sidan av den gamla fyrkantiga byggnaden på Cumnor Place, hade blivit inredda med utomordentlig prakt. Hantverkare från London, som ej fingo lämna stället, förr än arbetet var färdigt, hade förvandlat denna del av huset från ett gammalt förfallet kloster till ett kungligt slott. En viss hemlighetsfullhet iakttogs vid alla dessa anordningar; hantverkarna kommo och avlägsnade sig nattetid, och alla åtgärder voro vidtagna för att hindra byfolkets nyfikenhet att iakttaga eller undra över de förändringar, som ägde rum i deras fordom fattiga, men nu rika grannes, Anthony Fosters, hus.
På den kväll, varom vi tala, illuminerades för första gången denna nya och praktfullt dekorerade våning och det med en sådan glans, att det skulle ha synts på en mils avstånd, om ej sorgfälligt tillbommade ekluckor, på insidan dolda av långa guldfransade siden- och sammetsgardiner, hindrat den minsta ljusstråle att tränga ut.
Den gudomlighet, för vars skull detta tempel blivit smyckat, satt i förmaket och betraktade med en naturlig och oskyldig fåfängas tillfredsställda blickar den prakt, som så hastigt blivit skapad, så att säga till hennes ära. Ty då hennes närvaro på Cumnor Place utgjorde orsaken till den hemlighetsfullhet, som iakttagits
