herre, denna jungfru Lätt-på-foten — lär er ömhet att se sig bättre för. Vad den unga damens far beträffar, kunna vi mildra hans sorg genom att befordra hans måg till en sådan ställning, att han kan anständigt försörja sin hustru. Flickan kan ju inte gifta sig med er båda! Hon har gjort sitt val — kanske oklokt — men hon är nu en gång Varneys lagliga hustru.»
»Därmed skulle mitt frieri vara till ända, allernådigaste drottning», sade Tressilian, »och på samma gång min hämnd. Men jag anser ej denne Varneys ord som någon fullgiltig borgen för sanningen av hans utsago.»
Drottningen teg en stund och sade sedan:
»Mylord av Leicester, vill ni med er ära gå i borgen för — d. v. s. så vitt ni tror och vet —, att er tjänare talar sant, då han säger sig vara gift med denna Amy Robsart?»
Detta var en vändning, som så när hade bragt Leicester ur fattningen. Men han hade nu gått för långt för att dra sig tillbaka, och han svarade efter ett ögonblicks tvekan:
»Så vitt jag tror — ja, så vitt jag vet — är hon verkligen gift.»
»Nådigaste drottning», sade Tressilian, »tillåtes det mig att få veta, när och under vilka omständigheter detta förmenta giftermål…»
»Vad, min herre», svarade drottningen, »förmenta giftermål! Har inte denne höge herre med sitt ord gått i borgen för att hans tjänare talat sant? Men du är den tappande — anser dig åtminstone själv därför — och man måste ha övereseende med dig. Vi skola själva undersöka saken närmare vid tillfälle. — Mylord av Leicester, ni kommer väl ihåg, att vi i nästa vecka vilja pröva er gästfrihet på ert slott Kenilworth. Vi bedja er bjuda vår gode och värderade vän earlen av Sussex att göra oss sällskap dit.»
