»Om du inte anser mig så föraktlig, att min gemål måste blygas för mig», sade grevinnan i vredgad ton, »tror du mylord av Leicester i stånd att ha gynnat, ja, kanske anbefallt din fars och Varneys nedriga beteende? Jag ämnar vädja till honom ensam, För ingen annan har jag omtalat eller skall jag utan hans samtycke omtala det hemliga band som förenar våra hjärtan och våra öden. Jag vill träffa honom och av hans egen mun mottaga föreskrifter för mitt framtida handlingssätt. Jag har beslutat att nu genast lära känna mitt öde, och det genom honom själv, och att uppsöka honom på Kenilworth är det säkraste sättet att vinna mitt syfte. Ack, Janet, jag måste säga dig farväl! Gråt inte, min goda flicka!»
Nyckeln vreds om i bakportens lås, och ej utan en hemlig rysning såg grevinnan sig nu utanför de murar, vilka hennes makes bestämda befallningar anvisat henne som gränsen för hennes promenader. Wayland smed stod på något avstånd och väntade oroligt på dem, gömd bakom en häck, som kantade landsvägen.
»Ingen fara?» sade Janet ängsligt, då han försiktigt nalkades dem.
»Nej», svarade han, »men jag har inte lyckats skaffa madame någon häst. Giles Gosling, den fege stackaren, ville på inga villkor lämna mig en — han var naturligtvis rädd att han skulle få obehag av det. Men det gör ingenting. Hon får rida på min klippare, och jag går bredvid, tills jag kan skaffa mig en häst till. Det blir ingen förföljelse, om ni, vackra miss Janet, inte glömmer edra instruktioner.»
»Lika litet som den kloka änkan i Tekoa glömde de ord, som Joab lade henne i munnen», svarade Janet. »I morgon säger jag, att mylady inte orkar stiga upp.»
»Ja, och att hon har värk och tyngd i huvudet och
