Ämbetsman i Stockholm, resor, utnämnd professor i geometri.
Sin tjänst i kammarkollegium skötte Klingenstierna väl
och med all flit, och tack vare detta och de relationer han
ägde, vilka den tiden betydde mycket, syntes han hava de
bästa utsikter till framgång på ämbetsmannabanan. Han
hade ock ett angenämt samliv med några få vänner. Men
sin mesta lediga tid ägnade han åt matematiska studier.
Han studerade allt vad han i den vägen kunde komma över
och var inom ett par år väl bevandrad i de förnämsta
arbetena av den tidens mest framstående matematiska forskare.
Men än mera, han började så småningom utföra egna
undersökningar, uppfann enklare lösningar till svårare problem,
än de som lämnats av de berömdaste lärda, och började inse,
att han möjligen skulle kunna med större tillfredsställelse för
sig själv och med större nytta för det allmänna förtjäna sitt
uppehälle vid universitetet än genom befordringar på
ämbetsmannabanan. För att se, vad kompetenta personer skulle
anse om hans bemödanden, inlämnade han 1723 till Acta
Litteraria två uppsatser, den ena om ett sätt att beräkna
atmosfärens höjd och den andra om en förbättring av
termometern. Dessa avhandlingar gjorde honom känd som en
framstående ung matematiker av de akademiska fäderna i
Uppsala, vilka ju redan ett par år förut på honom fäst stora
