förhoppningar. Tiden var ock nu en annan än för ett par decennier sedan. Matematikens och naturforskningens idkare voro då en ecclesia pressa et militans och ej sällan utsatta för förföljelse från ortodoxiens målsmän.[1] Men den långa fejden vid universitetet mellan de sistnämnda och Cartesianerna hade nu omsider lagt sig och frihetstidens stora intresse för det praktiskt och ekonomiskt nyttiga hade just inbrutit, och man hade fått upp ögonen i samhällets rådande kretsar för naturforskningens betydelse även i praktiskt avseende.
På grund såväl härav som på hans växande anseende i dessa vetenskaper ingick kammarkollegiet av eget initiativ 1723 till riksdagens sekreta utskott med en motiverad begäran, att ett reseanslag måtte tilldelas Klingenstierna, på det han måtte få tillfälle till vidare utbildning i utlandet i de matematisk-fysiska vetenskaperna. Då detta ej bifölls, så vände sig kollegiet till universitetskanslern, greve Gustaf Cronhjelm, med begäran, att han ville tilldela honom ett av universitetets resestipendier. Då detta följande året ej lyckades, antagligen ej möjligt, då Klingenstierna ju ej längre var akademisk medborgare, så erhöll han 1½ års permission för att fortsätta sina studier i Uppsala.
Med glädje återvände han dit och mottogs med största aktning och tillgivenhet av både lärare och studenter. Kort därefter invaldes han till ledamot i Societas Litteraria. Efter
- ↑ Det hände, att t. o. m. ett akademiskt konsistorium ansåg fysiska experiment för trolldom eller förvetna konster. I. G. Cederhjelm omtalar, att prof. Mårten Stadius i Åbo åtalades, »för det han lärt en student skriva med bläck, som ej syntes innan det kom för eld eller i vatten, och att av solen med kristallglas taga eld i fnöske, och måste han ändå med ed fria sin oskuld, och därpå av Consistorio frikändes, till dess någon kunde honom om annat överbevisa». (Annot. o. Handl. om Finland fol. 364. Se även Cl. Annerstedts »Samlingar» H. 40:65, 34. Mat. Astr. Fysik.) Ännu då Johan Bernoulli var professor i Groeningen, blev han häftigt angripen, emedan han i en fysisk disputation omtalat ämnesomsättningen i människokroppen, varvid ständigt ämnen avsöndras och ersättas av nya, vilket påstods strida mot läran om de dödas uppståndelse och leda till socianism.
