På det förra slaget av lärjungar tröttnade han mot slutet av sin tjänstetid, ehuru han på intet sätt försummade dem. Han plägade själv säga, att han »väntade på klockslaget, att slippa sin egen plåga, och slippa se den plågas, som utan håg och utan gåvor med vedermöda hörde på det, som han med vämjelse såg sig tolka för dem, som kanske längtade efter den dagen, att han fick glömma bort det igen!» (Mårten Strömer).[1] Men »när han hade sådana för sig», tillägger Strömer, »som ville och kunde fatta, så hände ofta, att både han och de glömde bort allt annat och visste ej vad tiden led, så att de till slut funno, att de tillbragt flera timmar, ja ofta halva nätterna, då de tyckt deras samtal varat allenast en kort stund».
Han ägnade mycken tid åt fysiken och gav 1734—35 även privata föreläsningar i mekaniken och »dess applikation till åtskilliga physikaliska materier».
Hans anseende som både lärare och vetenskapsman steg hastigt såväl inom som utom landet. Enligt k. maj:ts brev av d. 4 maj 1746 erhöll han ett personligt lönetillskott av räntorna av akademihemmanen Sävesta, Majebo och Målsta, »vilket dock ej får dragas till prejudikat», tillades det.
Än en gång sökte Klingenstierna den astronomiska professuren. Den berömde Anders Celsius avled d. 25 april 1744, »hela världen till avsaknad» står det i observatoriets meteorologiska journal för den dagen. Efter många svårigheter hade han lyckats att få det bilberg’ska huset vid Svartbäcksgatan inköpt och ombyggt till astronomiskt observatorium och att utrusta detsamma med de viktigaste då brukliga instrument, så att han i en skrivelse av d. 25 juni 1741 till konsistoriet, innehållande en redogörelse för det avslutade företagets historia, kunde säga, »att han hoppades vara i stånd på detta observatorium göra alla nödiga observationer så bekvämligen, och i vissa fall bekvämligare än på kungl. observatorium i Paris, vars uppbyggande och
- ↑ Den tiden skulle i »graden» alla ämnen i fakulteten medtagas.
