befintliga inrättningar vid universitetet, dels till upprättande av nya institutioner och professurer i de ekonomiska vetenskaperna samt i mekanik, experimentalfysik och kemi med mera, som kan lända till rikets sannskyldiga nytta och förkovring.
Memorialet remitterades till Uppsala universitet, som lyckligtvis så kraftigt avstyrkte detsamma, att frågan utan vidare förföll.
Handels- och manufakturdeputationen föreslog, att inrättandet av en œconomiæ et commerciorum professur i Uppsala, vartill deputationen föreslog, att professorn i jus romanum Wallrave skulle överflyttas, då professuren i jus romanum kunde indragas.
I ett annat memorial föreslog baron C. W. Cederhjelm, att poëseos- och eloquentiæ-professurerna skulle sammanslås till en enda och för den lediga lönen inrättas en œconomiæ et commerciorum professur.
Då dessa båda betänkanden föredrogos, »förmälde herr lantmarskalken sig hava fått brev från tvenne professorer i Uppsala, nämligen professor Klingenstierna och professor Celsius, vilka betyga samma åstundan för en sådan professions inrättande». Beslutet blev, att båda betänkandena remitterades till kansleren, riksrådet Bonde.
Denne avstyrkte förslaget att sammanslå de två juridiska professurerna, men tillstyrkte, att poëseos-professionen sammanslogs med eloquentiæ och således rum bereddes för en œconomiæ et physices professur.
Efter diskussion beslöt ridderskapet och adeln på lantmarskalkens förslag, att poëseosprofessionen med eloquentiæ sammanbindes och den förras härtill bestådda lön till en professor œconomiæ et physicæ experimentalis användes. Det skulle dock dröja ännu 12 år, innan den föreslagna professuren upprättades!
Frågan gick nu till de övriga stånden. Konsistoriet skrev till sina riksdagsmän, professorerna Beronius och
