De första månaderna styrdes barnkammaren av f. d. överhovmästarinnan hos Ulrika Eleonora, grevinnan Hedvig Eleonora Strömfelt. Högättad och förnäm, med sirliga later, ägde hon »denna stora världens ton, som ger alla åldrar behag, denna artighet, som Ludvig XIV.s sekel infört», yttrade prinsen om henne. Hon gjorde för barnet sina härligt högtidliga nigningar, ty redan i vaggan bemöttes Gustav som kunglig person. Alltsedan leddes hans uppfostran av Tessin under moderns omedelbara uppsikt.
Uppfostran blev efter det nya franska programmet. Direkt olydnad mot modern straffades med riset, ty sådant kunde hon ej fördraga. »Första gången jag märkte en liten nyck av honom, tog jag fram riset», skrev hon. Men vid undervisningen skulle ingalunda stryk användas, vilket städse förut ansetts oundgängligt. Mouslier de Moissy säger, att barnen först och främst skola fostras till världsmänniskor och att deras undervisning bör vara angenäm och meddelas dem i roande bilder. Allt vad dygd heter kommer att på så sätt bliva en njutning för dem, bliva ett villkor för deras lycka. »Konsten är att förföra dem, kunde man säga, att giva dem sina lärdomar i form av nöjen.» Historikern Rollin säger: »Uppfostran är en ljuv, inställsam härskarinna, som blott söker göra sina lärdomar njutbara, då hon talar om förnuft och sanning, och endast vill befria dygden från dess tyngd genom att förläna den ett rikt mått av älskvärdhet.» Moralen blir således lek! Barnen skola även övas i idrotter och dans. Barnbaler började tillställas i fina familjer. Likaså skola de tidigt intressera sig för den sceniska konsten, besöka skådespel och deltaga i sällskapsspektakel. Boileau säger därom: »De lära sig på en gång att skicka sig, tala, tänka och hålla sitt uppträdande, sina idéer och ord inom tillbörlighetens gränser. De öva sitt minne i rollen, förmågan att svara ledigt och väl i här och där inlagda impromptun, som tjäna till att pröva deras fyndighet. Guvernanten och guvernören skola undervisa dem i dessa
