Hoppa till innehållet

Sida:Klingenstierna I.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48
samuel klingenstierna

Ställningen inom hovet och i societeten blev nu olidlig. »I Stockholm, på slottet, i söcken och i helg är man väpnad den ene mot den andre, utan både kärlek och misskund.» Scheffer, en litterat och behaglig person, med vilken drottningen förut gärna och förtroligt umgåtts, bemöttes nu med så avmätt köld, att allt närmande hindrades. Kavaljererna, »les menins», behandlades likaså.[1] När prinsen befalles till föräldrarna, få de ej vara med. Konungen och drottningen leva i en krets, för vilken de ej behöva hyckla. Han hör dem där hånas och klandras och lär sig betrakta dem som pedanter och avskyvärda plågoris.

Klingenstierna, som stod utom de politiska striderna, lyckades dock genom sitt enkla rättframma sätt och sin höga, även litterära bildning, att allt mera vinna Lovisa Ulrikas aktning och vänskap. Han var ock sedan länge av henne väl känd och högeligen uppskattad. Redan i ett brev till modern av den 9 april 1745 omtalar hon, att hon haft ett besök av honom, varvid han förevisade nya elektriska försök. »Han drar eld ur människor med sådan häftighet, att det förorsakar stark smärta, och samma eld, som utströmmar ur en människa, tänder eld på sprit» — ett försök, som hon själv utfört. I ett brev till sin bror Friedrich av den 7 oktober 1755, i vilket hon uppräknar de konster och vetenskaper, vari Sverige då var framstående, nämner hon Klingenstierna såsom synnerligen framstående i de matematiska vetenskaperna.[2]

Allt detta inverkade högst ogynnsamt på den unge

  1. Kavaljererna skulle göra tjänst såsom hertigens av Bourgogne kavaljerer, vilka kallades menins.
  2. I ett brev till modern av den 25 februari 1751 omtalar hon, att hon börjat studera matematik för »un homme très versé et élève du fameux Celsius». Fritz Arnheims antagande, att denne möjligen var Klingenstierna eller Strömer, förefaller dock osannolikt. Den förre var ej Celsii lärjunge och den senare, som då var astronomie professor i Uppsala, kunde väl svårligen lämna sin tjänst under terminen för att läsa matematik med drottningen. Antagligen var det någon yngre person, då hon ej ens nämner hans namn.