tilltalades, för det han med råd främjat en af P. hos L:s far föröfvad inbrottstöld. H.R:n dömde L. för delaktighet i inbrottstöld. Hof-R:n ansåg bodräkt föreligga, hvaremot H.D. (5 Just. Råd) fastställde H.R:ns utslag.
Ett nyligen inträffadt fall är refereradt i Holm 1905: 97, där H.D. (5 Just. Råd) yttrade: Enär H. genom hvad i målet förekommit vore lagligen öfvertygad att, på sätt mot honom angifvits, hafva den 8 juli 1904 i sin faders bostad i Bergsgården, dit han under. de inneboendes frånvaro beredt sig tillträde medelst den på ett af honom kändt ställe förvarade dörrnyckeln, tillägnat sig en rock, men H., för hvad honom sålunda till last låge, ej gjort sig förfallen till svårare ansvar än efter ty i 22 kap. 20 § strafflagen sades, dömdes H. till ansvar för bodräkt. (H.R:n, Hof-R:n och 1 Just. Råd bedömde fallet enligt. 20: 12).
Hagströmer, Sv. straffrätt s. 663, anser, att om en son medelst inbrott tillgriper något från sina föräldrar, och tillgreppet sålunda är förbundet med en kvalificerande omständighet (inbrottet) och en privilegierande (tillgrepp från föräldrar), bör bodräktstadgandet vara ensamt tillämpligt. Jfr K.Br. den 17 juli 1795 (i Backmans Lags. III:171), hvarigenom förklarades, att ett tillgrepp, som till sin verkliga egenskap är bodräkt, icke förlorar denna sin karaktär, därför att det är förenadt med inbrott.
Den omständighet, att tillgrepp föröfvats af en anhörig till den bestulne, kommer icke en delaktig, som ej är i sådant släktskapsförhållande, tillgodo. Å
Saken måste i och för sig hafva värde. Lagen förutsätter nämligen i 20: 1, att saken har ett verkligt värde. Jfr 2: 14.
Är saken värdelös eller af försvinnande litet värde (t. ex. en tändsticka, en knappnål) föreligger ej tjufnad.
En sak, som endast har så kalladt affektionsvärde (t. ex. ett gammalt bref från eller porträtt af en kär anhörig, en vissnad brudbukett), är ej föremål för tjufnad.
