I fråga om skuldebref bör anmärkas 21: 5, hvilket lagrum utmärker, att utpressande af skuldebref hånföres till rån.
Ett äldre prejudikat af den 17 aug. 1801, refereradt i Backmans Lagsaml. III, sid. 68, utmärker, att tillgrepp af inlösta öfverkorsade Riksgäldskont:s kreditsedlar, hvilka, efter det makuleringen borttagits, utprånglades, ej bedömdes såsom tjufnad.
Tillgrepp af sparbanksbok har, på den grund att sådan bok ej i och för sig har något värde, ej bedömts såsom tjufnad. Därest gärningsmannen under uppgifvande af falskt namn utkvitterar penningar å den tillgripna sparbanksboken, blir han förfallen till ansvar för förfalskning (Naumann 1864: 286, Holm 1894: 386).
Jfr Holm 1895: 594.
Den yttre handlingen.
Handlingen består däri, att gärningsmannen tager en
annans lösa sak, bringar saken ur den andres besittning i
sin egen.
Lagen 20 kap. använder förutom "stjäl" och "begår stöld" olika uttryck: "tillgripa", "tager", "tillgrepp", "det tillgripna".
I 2 § heter det i fråga om tillgrepp af träd m. m.: "varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld föröfvat".
I 5 §, som afhandlar inbrott, karakteriseras inbrott i förvaringspersedel så, att man med våld eller list öppnar densamma "utan att den borttaga". Jfr 21: 1 "af annan tager" samt "gitter ej rånet genom tillgrepp fullborda". Stjäla anses sålunda likbetydande med taga, borttaga, tillgripa.[1]
- ↑ Jfr V. G. L:s "stiæl ok takar" äfvensom uttrycken i andra landskapslagar "stiæl", "taker man olowandis" etc. Angående härledningen af ordet "stjäla" (=i hemlighet borttaga) se I. Ihre, Glossarium Suio-Gothicnm (1769).
